Liten berättelse om Sess olycka!

Har fått frågor om vad som egentligen har hänt med Sessan. Anledningen till att jag åkte in med henne var för att hon den 10 juli fick panik när vi skulle lasta ur henne från trasporten. Vi fick inte upp bakbommen och det resulterade i att hon fick panik inne i transporten och tillslut slängde hon sig framåt under bommen och skulle ut genom dörren som är i minsta laget. Hon satt alltså fast med manken under bommen, vänster framben hängde ut genom dörren och det högra framknät var fastklämt upp in i fönstret. Där satt hon i tjugo minuter innan vi fick loss henne. Under de där 20 minutrarna fick hon panik två gånger och med sina 172 cm i manken och 630 kg så fick sig manken och ryggen ganska så regäla smällar.
 
Efter denna incident så fick hon väldigt fula skrapsår lite här och var på kroppen, hon var öm från manken och bak till korset - alltså öm över nästan hela ryggen och hon blev även halt vänster fram. Ryggen blev bättre men ömheten vid manken försvann aldrig och jag började föreställa mig både det ena och det andra, även hältan/stelheten i vänster var kvar. Eftersom det hade gått 6 veckor sedan olyckan tyckte vi att det borde blivit bättre, så jag ringde kliniken den 23 augusti och fick en tid redan dagen efter.
 
Väl inne på ATG så började vi med det klassiska - löpargången! Gick först fram och tillbaka för att sedan göra likadant i trav. Ingenting syntes..? De böjde sedan högt och även där syntes det nästan ingenting, och när dom gick över till lågt fanns det inte heller så mycket där att se. Hon reagerade lite på den låga böjningen men det var inte alls mycket. Nu fick jag komma in i bilden och bestämma vad vi skulle göra härnäst - bedöva och kolla var hältan kom ifrån eller röntga. Hela idén med att vi åkte in var att jag ville veta hur tornutskotten såg ut så jag sa såklart att jag ville röntga ryggen för det var det jag tycket var viktigast. Blev tre bilder på ryggen och även ett på benet. Allting på benet såg bra ut, men hon har ju haft hovbensrotation så det kunde man se lite av men hon trodde inte att det var därför hon reagerade när dem böjde. När vi kollade på ryggbilderna såg även dom bra ut, och då blev jag 1000 kg lättare!! Hon var alltså hel och fin i ryggen och det känns så himla skönt! Att hon reagerar när man trycker och känner på ryggen kunde bero på en liten inflammation och därför får hon just nu metacam. Nu hoppas jag att det blir bättre så jag snart kan komma igång med min pärla!
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback