Skogens läskigaste varelse

Blev en lång skrittur idag. Trodde att skritta över en timme i skogen skulle vara jätte långtråkigt, men det var faktiskt riktigt skönt! Tror även Sessan uppskattade det hela för hon skrittade på riktigt bra med spetsade öron. Jag har i alla fall konstaterat att det värsta som finns är stenar. Dom är väldigt närgående och stora, nästan så de kan äta upp oss. För så fort en sådan mystisk sak dyker upp är det nita som gäller, stå stilla som blixten samt stirra, och skulle det vara ett extremt otäckt monster backar man en 10-15 meter för att sedan blåsa upp sig och springa fort fort förbi. Det jag beskrev precis är Sessans fantasifulla hjärna. Inte lätt att vara ung och oerfaren i en stor skog, men tror även hon kommer växa ifrån det en vacker dag! :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback